mittlivochalltruntomkring

För ett år sedan höll jag dig i min famn för sista gången! Att lägga dig i din lilla vita kista.. det går inte beskriva hur fruktansvärt det va, hur mycket det tog emot, hur fruktansvärt ont det gjorde!! Det va så fel! Så in åt skogen fel.

Saknaden blir bara större och större för varje dag som går. Ibland känns det som hjärtat på mig ska sprängas av saknad.

Jag ligger sömnlös om nätterna och tänker på hur allt kunde varit annorlunda. Tittar på spjälsängen som står full med dina saker i med ett svart lakan över sig, där skulle du ligga. Du skulle hållt mig vaken om nätterna för att du ville va i min famn, vara nära nära och höra ljudet av mitt hjärta slå.

Vi skulle se dig växa upp, lära dig krypa och gå, och springa efter storebror. Se din blick full av bus. Höra dig säga mamma första gången. 

Oliver... Jag saknar dig💔