mittlivochalltruntomkring

2013-09-14
03:19:00

♥ James Patrik Melbéus ♥

Den 5 September 2013 kl 10.35 kom äntligen våran älskade son till världen!
Han vägde 3605gr och var 50 cm lång!
 
 
James förlöstes med ett planerat Kejsarsnitt, då han låg i sätesbjudning!

Vi som hela tiden trott att han legat med huvudet nedåt fick en liten chok när vi i graviditetsvecka 38 var inne på kontroll hos barnmorskan. Våran ordinarie BM var sjuk, så vi fick gå till en annan. När hon kände efter hur han låg i magen så vart hon så osäker på om han hade huvudet nedåt, så vi kollade med ett ultraljud och där såg vi att han låg med rumpan nedåt. Så dagen efter fick vi åka in till BB och göra ett sk vändningsförsök!
Kvällen innan fick jag fasta, då det finns en ytterst liten risk att något går snett och man måste plocka ur bebisen ur magen!
Så morgonen efter så åkte vi in, och usch vad nervös jag var!! När vi kom dit så fick vi sitta och vänta en liten stund, sen fick vi komma in på ett rum, och där satte dom en CTG kurva på mig och gjorde ett ultraljud. Allt såg bra ut och dom bekräfta att bebisen låg med rumpan nedåt.

Dom satte in en kanyl i armen på mig, tog lite blodprover. Sen när läkaren kom så fick jag något som kallas för Bricanyl (om jag inte mins helt fel) det gör att livmodern slappnar av. Fick en liten mild hjärtklappning av det och började skaka lite i kroppen, vilket var en helt normal biverkning.
Sen började vändningsförsöket, Läkaren tryckte på lite olika ställen på magen, men hon lyckades inte få bebisen att vända sig. Så dom ringde ner en till läkare för att få lite hjälp. Så tillsamans försökte dom få bebisen att vända sig. Men tyvärr misslyckades försöket. Det är bara 50% chans att ett sånt här försök lyckas. Och tyvärr gjorde det inte det för oss..
Efter försöket så satte dom åter igen på mig CTG kurva och kollade med UL igen för att se så att allt var bra med bebisen. Jag fick ligga med ctg kurvan i ca 30 min (för att kolla bebisens hjärtljud). Under tiden fick jag och Patrik diskutera hurvida vi ville att själva förlossningen skulle gå till.
På vårat BB får man nämligen chansen att föda i sätesbjudning(inte alla som erbjuder det tydligen), om man uppfyller visa krav! Bäckenet måste vara brett nog, och bebisen får inte väga mer än 4 kg vid förlossningen. Och man blir aldrig igångsatt på något vis, utan värkarbetet måste starta av sig själv och vara bra nog..

Vi valde att göra ett kejsarsnitt då! Det kändes bäst! Så vi vart inbokade för KS den 5/9.. Egentligen brukar man göra planerade snitt 7-10 dagar innan BF, men det var fullt så vi fick en tid "bara" 4 dagar innan BF. Men det gick ju bra ändå. Och hade vi fått 7 dagar innan, så hade det varit på Englas födelsedag. Så det kanske var lika bra. Även om jag tycker det hade varit lite kul ;)
 
Sen började den låååååånga väntan på den 5 September!! Och extra långt kändes det som eftersom vi höll det lite hemligt också.. Bara syrran och några vänner till mig Och min underbara Septembergrupp på fb som visste om vad som skulle ske! Största anledningen till att vi höll det hemligt var att mamma och pappa inte ville veta när det skulle ske.. Och samtidigt kändes det lite roligare att få "överaska" alla med när han kommit :)
 
Två dagar innan snittet så fick vi komma till sjukhuset och träffa en narkosläkare för att prata om själva snittet.. Lite om vad som skulle hända och ske, och vi fick en chans att fråga frågor om vi undrade något.
Efter vi pratat med läkaren, så gick vi ner till BB för att göra ett UL och se att bebisen låg kvar i sätes, vilket han gjorde. Skulle det vara så att han inte gjorde det, utan vänt sig rätt med huvudet nedåt så skulle inte snittet bli av! Men som sagt så låg han kvar med rumpan nedåt :)
 
Kvällen innan snittet så fick jag ringa in till BB för att få en tid att komma in på. Och som tur var så stod vi som nr 2 i listan, så kl 8.00 skulle vi vara på plats! Och innan jag gick och la mig så fick vi bädda rent i sängen och jag var tvungen att duscha med bakteriedödande tvål.
När vi gick och la oss började jag bli lite nervös, men lyckades somna efter någon timme. Vaknade vid 3 tiden och var tvugen att gå på toa, lyckades somna om efter det, men vaknade igen straxt före 4 och kunde verkligen inte somna om!! För då var jag så himla nervös!
Tyckte tiden fram tills klockan rinde vid 6 sniglade sig fram.. Men när den äntligen ringde så skaka jag liv i Patrik och sen samlade ihop mina kläder och hoppa återigen i duschen och tvätta mig med det där medlet. Kläde sen på mig och efter det åkte vi..
 
När vi kom in, så fick vi träffa barnmorskan som skulle vara med oss under förlossningen. Erik hete han, en jätte trevlig kille! Erik gjorde ett sista UL för att kolla läget och mycket riktigt så låg han bekvämt kvar i sätes.. Och sen lyssna han efter bebisens hjärtljud och tog mitt blodtryck. Allt såg okej ut, så han visade oss till ett rum, där vi fick byta om och sen vänta på våran tur. Det vart en liten vänte tid på drygt 1 h, då det blivit en liten försening för paret innan oss. Men sen tillslut så fick vi kila ner till operation avd. där fick jag en kanyl med dropp inkopplat och sen fick vi vänta några minuter. När det vart våran tur så gick vi in i operationssalen och sen rullade allt på i en väldig fart! Dom var ca 7 personer som började kopla in mig i div apparater och fixade och trixade med mig.
Narkosläkaren satte in en ryggbedövning på mig, och jag som varit så nervös för den vart posetivt överaskad! Det kändes ju såklart, men gjorde inte så ont som jag trott det skulle göra.
Såhär snygga var vi inför snittet :) haha! Ett gott skratt fick vi allt :)
 
 
Bedövningen kikade igång direkt och jag vart bedövad från bröstet och nedåt. verkligen en skum känsla att inte kunna röra sig alls!
Dom satte in en kateter och sen gjorde narkosläkaren ett test för att se om jag kände något. Testet gick ut på att han satte en kall sak mot min arm först, och där kände jag av den, och sen satte han på det bedövade området och där kände jag inte av den alls. Smärta och kyla var tydligen samankopplat med varandra.
 
Dom satte upp ett skynke framför oss (Patrik fick sitta på en stol vid mitt huvud) och sen satte dom igång. Jag började må lite illa, så jag fick syrgas i näsan vilket var jätte skönt.
Sen kände jag hur dom drog och ryckte/tryckte på magen, och helt plötsligt hör man bebisen skrika! Vilken känsla! jag kunde inte sluta le :)
Och Patrik vart helt tagen♥ Har aldrig sett honom så. Helt mållös var han, fick inte fram ett ord♥ Haha, jag hade jätte kul åt det :)
Barnmorskan kom runt med James så vi fick se honom, och även se att det var just en James, för vi visste inte vilket kön det var på bebisen. Även om vi kände på oss att det var en pojke.
Sen tog han med sig James till rumet brevid tillsammans med Patrik, och klippte navelsträngen och fixade lite. Jag vet inte riktigt vad dom gjorde där inne, det får bli Patriks berättelse om han vill :)
 

James bara någon minut gammal♥

James med barnmorskan Erik!
 
Så länge sydde dom ihop mig, och sen kom Patrik ut med James. Och med lite hjälp av Erik så fick jag upp James på bröstet. Lyckan var obeskrivlig♥
 
 
När det var dags att rulla från op, till uppvaket så fick Patrik ta James så dom kunde koppla bort alla slangar och sladdar från mig.
Sen åkte vi upp till uppvaket och där fick vi stanna några timmar. Patrik fick lite kaffe och jag fick hålla James igen. Erik visade hur jag skulle lägga han till bröstet för att kunna amma, men James var inte så värst intresserad av det just då. Så vi fick mysa massa istället. Efter ett tag vart jag så trött i axeln av att hålla upp honom, så Patrik fick ta över iegn.
BM kom och kolla till oss några gånger och vi passade på att ringa våra föräldrar och syskon för att berätta att han kommit nu.

Stolt pappa ♥

4 timmar låg vi på uppvaket sen fick vi komma tillbaks till BB, där fick vi ett eget rum. 
När vi väl var uppe på BB igen, så vägde och mätte vi James, och så kollade bm att allt såg bra ut och han var tydeligen ett riktigt A-barn ;)
 
Lördag morgon så fick vi åka hem! Vilket var både skönt och lite jobbigt.

James redo för hemfärd ♥
 
 
Nu idag är James 9 dagar gammal och allt går som det ska! Vi har varit på återbesök på BB med goda resultat och igår så hade vi hembesök från BVC, och även det gick jätte bra!
 
Att vara gravid och få barn är nog det mest underbaraste, fantastiska och även lite av det jobbigaste jag någonsin varit med om. Och jag är så galet lycklig!!
Jag kan verkligen inte få nog av våran fina lilla James! Och jag blir så lycklig ända in i själen när jag ser Patrik med James, han är en riktigt stolt pappa ♥
 
 
Kommentarer:
2013-09-14 @ 08:17:13
#1: Millan

Åhh va fin berättelse!
Fick ju tårar i ögonen, å jag längtar ääääännu mer tills jag får äran att få upp vår egna skatt på bröstet.
Stort grattis :-) kraaamis

2013-09-26 @ 14:29:24
#2: Sara

Åh vilken förlossningsberättelse! Första gången jag läser om en som gjort KS. <3

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: