15:07:01
OrÀttvist
Har haft en riktig nere period! Livet har kÀnts sÄ fruktansvÀrt orÀttvist!
Kastas hela tiden mellan hopp och förtvivlan!
Bara dagar innan Olivers 1 Ärsdag fick jag veta att jag va gravid! Vi vart sÄ himla glada och kÀnde att nu! Nu jöklar ska detta gÄ vÀgen.. Men en vecka senare kom kramperna och blodet och ett missfall va ett faktum!
Jag Àr egentligen inte ledsen över sjÀlva missfallet. Det va sÄ tidigt jag var endast i vecka 6 ca. Men just de hÀr med att slutas mellan lycka och sorg igen. Slitas frÄn en framtid med ett nytt barn igen..
För sĂ„klart börjar ju jag direkt planera för framtiden med denna bebis! Det skulle blivit en Juni bebis! SĂ„g fram emot sommaren med en liten, sĂ„g fram emot att James Ă€ntligen skulle fĂ„ sitt lillasyskon hos sig! Inte bara se bilderđ
Saknaden efter Oliver blir otroligt mycket mer pÄtaglig nÀr nÄgot hÀnder..
SÄ strax efter missfallet hamnade jag i en redig dipp igen.. och kvar dÀr nere Àr jag. Vissa dagar kÀnns de som att jag kanske kan börja ta mig upp igen. Men det gÄr sakta!
Och jag vet att upp kommer jag att komma!
PÄ Allahelgona sÄ gick vi pÄ minnesgudstjÀnsten i Riala kyrka!
En jĂ€tte fin gudstjĂ€nst dĂ€r dom lĂ€ste upp de som under Ă„rets gĂ„ng gĂ„tt bort. Som nr 4 detta Ă„r kom Olivers namnđ och nĂ€r hans namn lĂ€stes upp och dom tĂ€nde ett ljus för honom sĂ„ kunde jag inte löngre hejda tĂ„rarna! Jag börja grĂ„ta högljutt. Det gjorde sĂ„ ONTđ
Barn ska inte dö!!!!!!!
