mittlivochalltruntomkring

2017-02-27
09:27:25

Ett Ă„r

Idag Ă€r det ett Ă„r sedan vĂ„r Ă€lskade son förlorade kampen! Ett Ă„r?? Hur kan det ha gĂ„tt ett Ă„r? KĂ€nns mer som det gĂ„tt Max 1 mĂ„nad.. 

Jag minns dagen sÄ gott som i detalj..
Vaknade hemma hos mamma och pappa, myste med James, Ă„t frukost. Sen började jag rulla mot Huddinge. Stanna till pĂ„ Ica MAXI för att jag skulle köpa lite bröd, smör och pĂ„lĂ€gg och frukt, som vi kunde ha pĂ„ sjukhuset. Kollade lite bland deras barnklĂ€der. Hittade en jĂ€tte söt dress, en grĂ„ dĂ€r det stod "I Love my family" pĂ„, och dupersöta strumpor som sĂ„g ut som skor. KĂ€nde ingen stress utan va sĂ„ glad den dagen. Solen lös och jag skulle fĂ„ spendera helgen med Patrik, vilket betyder mycket dĂ„ vi oftast fick turas om att vara pĂ„ sjukhuset sjĂ€lva. 
NÀr jag rullade frÄn maxi upp mot Huddinge spelades en lÄt pÄ radion, jag vet dock inte vad den heter. Men senaste Äret har den spelats ofta pÄ radion och varje gÄng tÀnker jag pÄ denna dag, hur jag Äkte mot sjukhuset för mina sista timmar med Oliver.

NĂ€r jag kom til sjukhuset dukade vi upp frallor o smör o pĂ„lĂ€gg och Ă„t som lunch. 
Under em gjordes massor av undersökningar pĂ„ Oliver dĂ„ han vĂ€tska pĂ„ sig lite mer och hade det jobbigt med andningen och var ganska ledsen. 
Vi funderade pĂ„ om han hade ont i magen dĂ„ han inte bajsat nĂ„got pĂ„ hela dagen. 
Han fick klyx, och efter det vart han helt utmattad. Och somnade i min famn. 
Jag passade pÄ att lÀgga honom i sin sÀng, sÄ jag kunde krama Patrik lite istÀllet...
En undersköterska kom in till oss och gjorde nÄgra kollar, men han syresatte sig dÄligt, det pendlade massor mellan 100-87 nÄnting. SÄ vi funderade pÄ om maskinen va trasig eftersom det pendlade sÄ mycket.

Efter nĂ„gra timmar beslutades att en lungröntgen skulle göras, för att utesluta vĂ€tska i lungorna. 
Dom kom upp frÄn röntgen med en sÄn portabel röntgenmaskin.
Och Oliver "sov" igenom hela undersökningen.. trodde vi..
NĂ€r som börja rulla ut sa jag att vi mĂ„ste vĂ€cka honom nu, dĂ„ han sovit flera timmar. 
Jag killa han under fötterna, men ingen reaktion, buffa han pĂ„ rumpan men Ă€ndĂ„ ingen raktion. DĂ„ vart jag riktigt nervös, men vi sĂ„g ju att han andades. SĂ„ ropa hans namn, men han reagerade inte Ă€ndĂ„. 
Jag la handen pÄ hans bröstkorg och kÀnde hur han tog ett andetag, sen vart det stilla...
Jag sa till undersköterskan som va inne hos oss att han andas inte!
Men hon mena pĂ„ att han gjorde ju det nyss.. 
men hon skulle hÀmta en sjuksköterska istÀllet. Medan hon gick skrek jag att "han andas inte han andas inte"
Ropade hans namn flera gÄnger och sa "Oliver, vakna nu, snÀlla Oliver vakna"
Sjuksköterskan kom springandes och hon tog direkt över och började med HLR. PĂ„ 3 min var ett helt akutteam hos oss och jobbade för fullt med Oliver. 
Vi stod i rummet ett tag, men sedan gick vi ut och satte oss.
Jag va sĂ„ rĂ€dd. Ringde mamma och sa att Oliver va dĂ„lig, han hade sluta andas, men att dom jobbade med honom just nu. 

Efter vad som kĂ€ndes som en evighet hörde jag hur som pratade om att sĂ€tta honom i ECMO, men sen att detvinte var nĂ„gon ide. 
DĂ„ förstod jag att han inte kommer tillbaka. 
Vi hade en undersköterska med oss, Ann. Hon va sÄ underbar med. Hon förklarade lite vad dom gjorde med Oliver osv under tiden, och nÀr jag frÄgade "det Àr kört va" sÄ va hon Àrlig och satt bekrÀftade att tyvÀrr Àr det nog det. NÄgon min efter kom dr Kim ut och sa att det inte fanns mer dom kunde göra. Dom hade endast fÄtt 1 signal pÄ att hjÀrtat skulle slÄ, men det drog aldrig ihop sig och slog det dÀr slaget. Han hade fÄtt massor av adrenalinsprutor osv. Men han svarade inte pÄ det.

40 minuter hade dom jobbat med honom, och vi fick komma in och sÀga hej dÄ medan dom gjorde de sista bröstkompressionerna.
Sen va allt över.. 

20.40 förklarades han död. 

Jag tog upp han i famnen och sjönk ner pĂ„ sĂ€ngen. 

Mitt barn va borta.. för alltid! 


Kategorier: AllmÀnt | Ingen har kommenterat Àn bli den första!