mittlivochalltruntomkring

Tänkte att jag skulle skriva en liten förlossningsberättelse.. Även om det inte vart en "normal" förlossning..

Det hela började egentligen helgen då vi var ner på Strängnäsmarknaden den 10-11 oktober, då tyckte jag att bebis var ganska lugn, men då han hela tiden haft några lite lugnare perioder så var jag inte speciellt orolig. På lördag em så körde han dock ett race och sparkade ganska hårt några minuter. Då kunde jag slappna av mer. Men sen tyckte jag att det inte blev riktig fart ändå. Samma på söndagen så kände jag rörelser då och då, men inte speciellt kraftiga, men tänkte att det är nog dom här två lugna dagarna han brukar ha som vanligt, och han kommer säkert igång i morgon igen.

På måndagen den 12/10 så var bebis fortfarande väldigt lugn, och vid 13 tiden hade jag endast känt 2 rörelser, och då vart jag orolig. Och efter lite pepp från en i Novembergruppen ringde jag till förlossningen och prata med dom. BM jag prata med hörde på mig att jag var orolig så hon tyckte jag skulle komma in för kontroll. Sagt och gjort så åkte vi in. Jag ringde hem patrik från jobbet och så hämtade vi James på fsk och åkte upp till spec MVC som dom sa vi skulle åka till. Såklart kände jag lite rörelser påvägen så tänkte att det här är nog lugnt.. hur många har inte åkt in för samma och så har det vart fullt ös i magen när dom väl kollat.
När vi kom dit fick jag först ligga med ctg 1h, och så skulle jag trycka på en knapp när jag kände rörelse.. Men jag kände aldrig någon rörelse. Ett UL gjordes där dom såg att allt såg bra ut, det fanns rikligt med fostervatten, navelsträngen och moderkakan hade ett bra flöde och satt där de skulle, och bebisen såg bra ut, förutom att han inte ville röra på sig.
Dom skickade ner oss till förlossningen för att ligga med ctg ytterligare 1h och då fick vi in några sparkar som jag kunde trycka på knappen för, ett nytt UL gjordes och där såg vi lite rörelser med, så vi fick åka hem, men skulle tillbaka i morgon upp till UltraGyn för ett nytt UL av en specialist.
På tisdagen lämnade jag James på fsk och jag tyckte vi fick en lite halvkass lämning, han ville inte riktigt släppa taget om mig.. men tillslut så lirkade jag mig loss och kunde åka iväg. Åkte hem och vilade lite i väntan på att dom skulle ringa och säga när jag skulle vara där..
När jag kom till UltraGyn så fick jag sitta ner och vänta ett slag, jag började bli lite nervös, men tänkte att det kommer nog se fin fint ut idag! Men intepå hela UL rörde sig bebisen i alla fall, så då bestämde dom att jag skulle läggas in på observation över natten.
jag som ogillar sjukhus, att vara ensam och att vara hemifrån vart såklart jätte ledsen och även lite orolig för bebisen. Ringde runt och styrde upp så syrran kunde passa James några timmar medan Patrik kom med kläder och lite annat till mig.
Under kvällen gjordes två ctg omgångar. Den första visade inte så många rörelser, men den andra var godkänd. Under natten kunde jag knappt sova, och jag kände då flera rörelser från bebis, så tänkte att nu jäklar kommer han igång lite mer, då får jag nog åka hem i morgon bitti.
(Tisdagen 14/10) Men tyvärr vart det inte så, efter några (läs massa) ctg omgångar så fick vi inte med direkta rörelser i alla fall, så ett nytt UL fick göras och där ville han såklart inte heller röra sig, så det bestämdes att jag skulle bli kvar en natt till..
Torsdagen den 15/10 kom.. Under natten hade jag fått göra flera ctg undersökningar, men det visade bara slö bebis. Fick en tid på nytt hos UltraGyn 2 våningar ner hos ytterligare en specialist för nytt UL.
Även denna gång såg vi inga rörelser och ultraljudsteknikern såg att bebis hade samlat vätska i buk och lungsäck, även nått med flödet i navelsträngen som hon inte kunde fastställa. Så hon skicka upp mig till avdelningen igen och sa att en läkare kommer och pratar med mig. Ringde först mamma och berätta hur det va, sen ringde jag Patrik och sa att du kan ju vara lite beredd på att du kanske måste komma hit..
Efter vi lagt på så tog det bara några minuter, sen började jag känna mig rädd på riktigt. Så ringde Patrik igen och sa att Näe, nu får du komma hit, nu är jag riktigt rädd och vill ha dig här.
Läkarna kom in och sa att det dom sett på UL tyder på att bebis inte mår så bra, och dom ska på ronden prata om när vi ska ta ut bebis, och det kommer bli i em eller i morgonbitti sa dom.
Patrik kom och efter en liten stund kom läkarna in igen och sa att dom pratat med sina kollegor och dom vill ha ut Oliver på en gång.
Samtidigt ringde mamma och sa att dom var vid sjukhuset, så vi sa till läkarn att Patrik springer bara ner och lämnar nyckel till min mamma som ska ta James.
Medan Patrik va ner kom dom in och jag fick på mig operationskläder och dom bädda rent min säng. Sen vart det väldans bråtttom, dom sa åt mig att lägga mig i sängen sen börja dom rulla ner till operation. Jag med lite halvpanik i rösen fråga "Men min man, han kommer när som helst.." -Vi följer honom ner till op sen när han kommer fick jag till svar..

Väl nere på op så börja dom lägga ryggbedövning och sätta in infarter på mig, när dom höll på att lägga lokalbedövningen hörde jag att Patrik kom, då vart jag lättad.
det tog ett tag för dom att lägga ryggmärgsbedövningen och dom fick sticka två gånger. Som tur va gör det inte speciellt ont, men är sjukt obehagligt.
Bedövningen började verka ganska så omgående och dom satte i en kateter och sen satte dom igång.
Jag började må illa, så fick medel mot det som hjälpte efter bara några få sekunder. Alla i personalen var väldigt trevliga.
Efter lite buffande och bökande med min mage så hörde vi tillslut lilla Oliver skrika. Så den 15 Oktober 2015 kl 12:21 föddes vår andra son Oliver. 48 cm lång och 2785gr tung♥

Patrik fick följa med barnmorskan och fixa med Oliver, och i första anblick såg han ut att må bra. Vi var väldigt lättade! Patrik och Oliver fick gå upp till BB efter att jag fått ge han en liten puss på huvudet och jag var kvar för att bli ihop sydd. Sen fick jag rulla till uppvaket och vara där några timmar. Jag började frysa och kände mig jätte trött, så fick massa värmande filtar sen slumra jag lite. Bedövningen släppt ganska fort och efter ett tag kom dom och hämta mig från BB.
Då berättade dom att Oliver inte mådde helt 100, så dom hade fått gå ner till NEO med honom. Och jag trodde ju då att jag också skule få komma till neo, men det fick jag inte utan jag fick åka upp till BB.. Där ville dom att jag skulle äta lite.. Men ni kan ju gissa vilken aptit man har efter allt det där..
Efter några timmar fick jag äntligen komma ner och träffa min lilla prins. Men jag kunde inte röra honom. Han var fullkopplad med sladdar och slangar. Men det vart ett kort besök, för sen skulle dom göra nått som krävdes sterilt område, då fick inte vi va där.
Så upp till BB igen och vila, sen åkte vi ner lite senare på kvällen en stund. Sen upp till BB igen och sova för natten.

Morgonen efter så vakna jag och kände att jag verkligen behövde gå på toa... Så jag ringde efter en sköterska som fick hjälpa mig upp. Och jag som hade jätte ont efter snittet med James, trodde att det skulle göra lika ont nu, men förvånad vart jag när jag knappt kände av det. Kroppen var helt mörbultad men inte mer än så. Gick på toa utan hjälp, och när jag kom ut så fråga jag "när får jag duscha?" Sköterskan skratta och sa att nu fick jag lugna ner mig lite..

Eftersom jag kunde komma upp så bra på benen så fick jag åka rullstol ner till neo och säga god morgon till Oliver.
Vi var där en stund och en kurator kom för att säga hej, men jag han inte säga nått utan bröt mer eller mindre ihop i gråt, så vi fick komma in på ett samtalsrum med henne och prata lite. Kändes skönt att få lätta lite på hjärtat.

Vid lunch så rulla vi ner till lunchresturangen och köpte lite mat. När vi var där nere ringde dom från BB och sa att läkaren från neo ville prata med oss, så vi rusade dit det fortaste vi kunde.
Där berätta dom att vi kommer bli skickade till Huddinge istället så vi skulle gå upp och packa.
Efter ett tag kom läkaren och sa att nu packar dom in Oliver i en ambulans och åker om vi ville gå ner och se hur han hade det. Vilket vi tänkte att det kan vi ju göra..
Och det kan jag säga att jag ångrar nått så fruktansvärt idag!! FY FAN vad jobbigt det var att se han åka iväg i den där ambulansen..

Några timmar senare så kom vår ambulans som körde oss till Oliver.
Och sen dess har vi varit på Huddinge sjukhus.. Först två veckor på Neo IVA där fick jag efter 4(!!) dygn äntligen hålla min lilla prins i famnen för första gången, sen när dom fastställt en diagnos så fick vi flytta till B78 (hematologen). Men den resan är inget jag orkar skriva med nu..