23:00:39
6 månader och namnsdag
Idag skulle Oliver ha blivit 6 månader! Och idag är även hans namnsdag💕
👼🏼
👼🏼
Det "fira" vi med att åka och tända nya ljus och så hade vi köpt en mossnalle som sitter vid hans grav nu! Det var ju verkligen inte såhär vi skulle fira halvårsdagen💔
Ikväll har saknaden varit olidlig! Bläddrade förbi den absolut första bilden som togs på Oliver! Och då brast det lite för mig!
Sitt barns födelse vill man ju minnas med glädje. Men för mig är det rädsla, förtvivlan och bara rent jobbig dag.
Först vart det jätte akut att få ut honom! Från att få veta att det kommer ske på eftermiddagen eller dagen efter, till att han skulle ut på stört! Och bråttom var det!
Sen fick jag inte träffa honom på flera timmar! Sen bara se han lite snabbt och dessutom var jag sängbunden då jag blev snittad så kunde inte ens röra honom..
Jag har tänkt så mycket på den dagen! Och nästan varje gång kommer dessa panikattacker..
Idag var vi hos kuratorn på första besöket. Det kändes bra! Vi prata om lite allt möjligt. Jag grät endel också.
Hon tyckte vi kändes starka tillsammans.. Kanske vi gör.. Men så känns det inte.
Men det kändes riktigt bra att få komma och prata med någon!
Tyvärr hade hon inte ny tid förrän om 6 veckor😟 och jag trodde vi skulle få betydligt tätare kontakt än så..
Så jag tänker nog ringa Regina som är vår kurator på sjukhuset på måndag och fråga om jag kan få få till henne istället ändå.
På ett väldigt konstigt sett saknar jag sjukhuset jätte mycket.. Men samtidigt så kanske det inte är så konstigt. Det är där vi bodde 4,5 månad och det va där Oliver levde😢💕
Jag har så många tankar och det känns som kroppen ska gå sönder invändigt..
Jag måste få prata med någon mer än var 6:e vecka!
Nu tänker jag titta på en film sen lägga mig och krama min stora fina pojke💕
👼🏼
Första bilden på Oliver❤️💔 jag hade inte mer än sett han lite snabbt efter förlossningen innan dom försvann iväg med honom. Patrik som va med Oliver skickade denna bild till mig då💕😢
Hej, jag har följt er historia i några månader nu. Har många gånger tänkt att skriva något. Men det finns ju inga rätta ord känns det som. Även om jag hoppas att mina tankar är hos er ofta är gott nog. Jag har panik gråtit med dig många gånger. Har själv 2 barn och det du går igenom är min värsta mardröm, jag kan inte förstå hur man överlever själv... Jag är en gammal bekant till Patrik från tonårstiden. Jag har under en lång tid gått till en terapeut som är helt fantastisk. Hon kan verkligen se och känna en. Jag nämnde er historia för henne och sa att jag tycker det är dåligt skött, när man är i akut sorg och behöver någon, då finns ingen där. Hon reagera oxå på det och bad mig kontakta dig om du var intresserad av att träffa henne. Hon är inte överdrivet dyr och hon gör oxå hembesök om man inte orkar ta sig någon stans. Om du skulle vara intresserad av att kontakta henne så kan du höra av dig till mig så kan jag skicka hennes nr, hemsida osv till dig. Mig hittar du på fb Jennie Svedberg eller på mail [email protected] alt på nr 0735689616 om du inte är intresserad så ber jag om ursäkt, menar bara väl. Hoppas hursomhelst att ni träffar någon ni trivs med och känner er trygga med. Beklagar verkligen er förlust! Och tack för ditt mod att dela med dig av din historia. ❤