mittlivochalltruntomkring

Bestämde mig när jag va ute på promenad att nä nu jäklar måste jag ta tag i vikten! 

Kände mig så arg på allt.. Arg för att jah låtit mig förfalla så mycket som jag gjort!  Arg för att jag inte ens kan ta en promenad utan att få äckligt ont i fötter/ben/höft och rygg. 

Arg för att Oliver togs i från mig. Arg för att det inte va såhär livet skulle vara..

Tårarna brände i ögonen på mig när jag gick och då kände jag att nu, nu jäklar måste jag ta modet till mig..

Så idag klev jag in på Friskis och fixade första steget iallafall.

Jag har även försökt få tag på deras PT, men hon svarade inte i telefon. Men jag lämnade ett meddelande så hoppas hon ringer upp mig på måndag! 

Jag har ca tre till fyra månader på mig innan nybesöket inför PGD/IVF. Och tillsdess måste jag gått ner minst 15kg! Helst mer! 

Sen tänker jag att det kan vara bra för psyket att börja träna! 

Mår man bra i kroppen kanske det känns bättre i psyket.. Hoppas jag..

Håll tummarna för att jag fixar det här nu! Jag är sååååååå nervös och rädd!

Nervös för att inte platsa in alls på gymet, och rädd för att misslyckas!

Juste.. Fortsatte på vår uteplats idag.. Vi ska ju bygga veranda snart hoppas vi.

Så jag började riva förstukvisten (heter de så?) som är på framsidan av huset(vi använder inte den utan går in i fd groventren). Tanken är att verandan ska smälta ihop med den, så jag börja ta bort staketet och så ska golvet bort. 

Men när jag rivit ena sidan av staketet så upptäcker vi att pelaren som stöttar upp själva taket är genomruttet😩

Drygt som attan, men kanske tur i oturen att jag börja riva där innan hela pelaren braka ihop..

Juste, när vi va vid graven ville James klättra upp på muren och vinka hejdå till lillebror! Alltså vilka muskler den ingen har😳😍 han praktiskt taget bara hävde sig upp på muren!