01:08:24
Hur mår du?
En helt vanlig fråga som inte längre är lätt att svara på!
Oftast blir det snabba svaret "Jo tack det är bra"
Men jag försöker öva på att formulera om mig, för varför ska jag säga att det är bra när det egentligen inners inne är så in åt helsike tungt och jobbigt och att jag gråter varje kväll och ibland även flera gånger om dagen.
Men sen gäller det att välja människa! Vem frågar? En vän? En bekant? En granne? En helt främmande människa?
Och sen beror det såklart på hur jag är för dagen!
Inte för att jag vill stå och "beklaga mig" eller tynga ner andra människor nedmontering sorg och minna problem.
Utan mer för att det känns så himla falskt att stå där och le och säga något som inte är sant..
Hur som! Va hos kuratorn idag! Sista besöket innan semestern för henne!
Kändes som ett bra möte. Känns som jag ändå kommit långt, och börjar lära mig hur jag ska hantera mig själv när den värsta sorgen tränger på!
Och att jag börjar acceptera vad som hänt!
Förut kunde jag tex gå på resturang och hela tiden tänkte jag att här hade jag inte suttit och haft trevlig om Oliver levde. Så fick jag dåligt samvete för det! Men nu kan jag göra saker och mer vara tillfreds med att jag inte behöver/ska ha dåligt samvete!
Bakslag tror jag absolut kommer att komma när man minst anar de!
Men dom får komma!
Nu blir de sova! Varit en lång dag! Är så himlans trött
