23:28:02
Sova..
Igår slumrade jag till på soffan medan Patrik lagade middag. Han väckte mig när maten va klar.

Efter maten gick jag och la mig igen, kände mig helt slut..
Somnade snabbt om och sov till strax efter 22 tiden. Då väckte Patrik mig och fråga om vi skulle gå och sova istället.. (Sov på soffan)
Så klev ur soffan och efter ett snabbt toa besök låg jag i sängen. Tänkte att nu kommer jag ju aldrig somna om, men 10 min senare sov jag.. Gick inte upp förrän 8.30 i morse då jag råkade snoza bort alarmen. Så James blev sen till dagis.. Men men.. Det va skönt att sova och jag tror jag verkligen behövde de.
Hat gått i flera veckor och känt mig så fruktansvärt trött. Har nästa kunna sova ståendes..
Är så mycket som vi väntar på nu med stenen, besked osv.. Så har väl mycket spänningar i kroppen gissar jag på!
Sen sorgen som tagit över med besked..
Har hört att värsta choken släpper runt efter 3 månader och det stämmer nog in ganska bra på mig..
Är lixom nu det börjar sjunka in att han är borta.. Att han aldrig mer kommer tillbaka😭
Har känts som att man levt i en dröm.. En otroligt smärtsam mardröm av värsta slag..
Men den mardrömmen är verklighet..

Chocken släpper men det mörker som finns i själen är otroligt tungt att bära.
Vid 4 månader började jag sova så hårt att jag inte vaknade när Max skrek..