mittlivochalltruntomkring

Känns som att jag måste kämpa för i princip allt i mitt liv..

Jag måste ständig kämpa med vikten, och det går trööööööögt att gå ner i vikt, och släpper jag kontrollen för några veckor är jag direkt tillbaka på ruta 1 och måste göra om allt då jag gått upp de jag hade gått ner..

Att skaffa barn är också en kamp, jag har till och början med PCO, som gör att jag näst intill aldrig har egen ägglossning, så för att bli gravid får man kämpa med blod svett och tårar.. 

Sen när man tror sig lyckats få två underbara barn, så visar de sig att man är bärare på en jäkla sjukdom och ens ena älskade barn bara rycks ifrån en! Varför? 

Sen för att kunna skaffa fler barn, så ska man inte bara känna att man har den där uteblivna ägglossningen, utan barnet i fråga  riskerar att vara sjuk i en sjukdom med hög dödlighet..

Som tur är kommer vi förhoppningsvis kunna göra PGD/IVF i vår/sommar. 

Men det känns så sjukt läskigt! 

Det ska vara en kul och mysig sak att skaffa barn, inte läskigt jobbigt och halvt jäkla omöjligt.. 

Sen att bara leva och andas sen vi förlora Oliver känns som en evig kamp.. 

ibland orkar man inte längre.. men man måste.. så det är bara att kämpa sig vidare i livet..