22:34:58
Borta..
Han är verkligen borta va? Han kommer aldrig mer tillbaka?
Vad gör man när livet inte alls blev som det var planerat?
Hur gör man när något som inte ska hända, händer ändå?
Hur är det meningen att man ska kunna leva som vanligt igen?
Det går inte!
Det gör ont! Det gör ont att tänka på dagen han dog! Det gör ont att tänka på hur mycket han led under dessa 4 månader och 12 dagar han levde! Det gör ont de dagar det känns som han aldrig funnits! Det gör så in i helvete ont att veta, att ALDRIG kommer jag någonsin mer få se eller hålla honom, se honom börja förskolan, se honom börja skolan, se han träffa sin första partner, se vilka val i livet han skulle göra. Aldrig nånsin kommer jag få höra han skratta. Aldrig nånsin kommer jag få trösta honom när han är ledsen. Ta upp honom i min famn, lägga min näsa i hans mjuka hår och andas in hans doft..
Styrkekramar till dig. Jag förstår din smärta, jag går igenom samma sak. Jag miste min son den 28/10-16 i svår aplastisk anemi. Han blev 4 år 7 månader och 15 dagar.
Vi skulle också ha gjort en stamcellstransplation på Huddinge men två veckor innan start fick han en infektion i magen som han dog av. Hade den bara kommit 4 veckor senare hade han antagligen klarat sig..
Jag vet inte heller hur det ska gå, men vi har en storebror på 6 1/2 så det måste gå på något sätt.