mittlivochalltruntomkring

Men ända sen dess så har jag haft så svårt att somna på kvällen/natten. Får ingen ro. Somnar sällan förre 2 på natten. Och när man ligger där helt sömnlös så kommer alla tankar. 

Tankar på Oliver, hans tid hos oss, hans död, tankar på om det funnits något som kunde förhindra att han dog...

Sen vandrar tankarna till att det känns jobbigt att inte ha James hos oss. Han har ju sovit hos mig sen han va nyfödd. Och jag är så orolig att något ska hända honom med! För tänk om han skulle sluta andas i sömnen.. Tänk om, tänk om, tänk om...

När jag väl somnat så sover jag dåligt, vaknar flera gånger, känner behovet av att kolla till James. Kollar i monitorn då vi har en med kamera, så behöver jag inte störa James. 

Någon gång/natt så går jag in till han och känner så han andas och mår bra. 

De nätter jag fått sova lite är när James kommer in till oss. Samma sekund han kryper ner under täcket och kramar om min hand så somnar jag som en stock!!! 

Jag har sovtabletter, men gillar inte ta tabletter.. Jag drar mig till och med för att ta alvedon normalt sett..

Sen de få ggr jag provat dessa tabletter så tycker ja inte dom har direkt önskad effekt.. 

Jag hoppas så att mina sömnproblem blir lättare med tiden. 

Tänker att nu när jag ska börja jobba så kanske jag blir lite tröttare och somnar lättare! 

Sen att vissa jämför mina sömnproblem med deras "sömnproblem" för att dom ammar gör mig bara sjukt jävla ledsen..

Tror dom inte att jag hade tagit såna sömnproblem alla dagar i veckan istället för att inte kunna sova för jag tänker på mitt barns död..