mittlivochalltruntomkring

Nu var det åter igen riktigt riktigt länge sedan jag bloggade. 
Men idag fick jag en ny dator av min käre man i lite sen födelsedagspresent! :) Så nu kan jag förhoppningsvis börja skriva lite mer igen. Hitills har jag skrivit via mobilen alternativt paddan, men det blir för jobbigt att skriva därifrån.

 

När jag skrev sist var jag inne i en lång sorgevåg. Det tog ett tag sedan planade den ut. Det var i maj jag skrev.
Sommaren har flytit på ganska bra. Jag hade en ganska kort semester på 2 veckor. Så vi han inte med så mycket.
Men vi var ner till Borås och träffa en annan änglafamilj. Lina och Erik! Underbara människor och jag/vi längtar tills vi får träffas igen.

Efter semestern så fick jag påbörja hormoner och vi drog med det iång vår första IVF/PGD omgång.
Allt gick till en början väldigt bra. Min kropp reagerade bra på hormonerna, nästan lite för bra, så jag fick sänka dosen några gånger och gå på extra VUL för att hålla koll på äggblåsorna. Även lämna en hel del blodprov. men det kändes bra att dom håller sån koll på en.
Dagen för äggplock kom. Jag va så nervös när vi åkte ner till Huddinge.
Men väl på plats så kändes det bra. Personalen tog väl omhand oss.
Smärtstillande och morfin fick jag under själva plocket. Jag vart helt borta och kände typ ingenting.

När vi var klara fick jag vila en stund och vi fick veta att vi fick ut 11 ägg.
Jätte bra resultat och vi gick därifrån nöjda.
Dock han vi bara åka några meter sedan släppte morfinet och jag mådde sååå illa.

Vi han bort till MAX, sen kräktes jag. Patrik fick gå in och köpa bubbelvatten. och hämta påse att kräkas i.
vi fortsatte färden hem och jag mådde illa, men höll mig från att kräkas.

När vi kom fram till våra småvägar här hemma så kom det igen, och vi fick stanna till längst vägen och jag kräktes.

Efter några timmars sovande på soffan när jag kom hem så mådde jag helt okej igen, men va redigt öm i magen.

Dum som jag va försökte jag ändå jobba dagen efter. jag orkade 2-3h, sen kände jag att det inte gick mer och åkte hem. Dagen efter det jobbade jag ett helt arbetspass, men det borde jag inte ha gjort. 
Dagen efter det på torsdagen så var jag ledig. När patrik slutat jobbet åkte vi ner till minna föräldrar, för dagen efter skulle vi åter igen in till Huddinge för återföring.

På kvällen vart jag lite nervös och tänkte att tänk om inget embryo klarat sig..

 

När vi kom till Huddinge på fredagen så fick vi vänta ganska länge. Sedan vart vi upproppade och jag fick byta om.

Vi fick komma in till rummet för återföring och först prata med läkaren.

Han berätta att 2 embryon hade överlevt, men en av dom bar på dubbla sjuka anlag. Men en var frisk.

Jag vart lite ledsen att så många inte hade överlevt. Men nu hoppades vi på denna.

Dagen efter vaknade jag med lite mensvärk, men tänkte att det måste väl vara positvt.. Vi var fortfarade hemma hos mina föräldrar, men skulle strax bege oss hemåt då jag skulle hoppa in extra på jobbet.

Men när vi passerade Nykvarn, så fick jag ont i magen. Trodde först att jag bara behövde gå på toa. Så vi stannade på en mack och jag "tömde" mig. Men hade fortfarande ont i magen, men kunde samtidigt inte sitta där hela dagen. Jag skulle ju åka och jobba.

Men när vi passerade Rönninge så gjorde det så ont att jag inte visste vad jag skulle ta vägen.

Då vi va närmare Huddinge än Danderyd så ringde vi till Huddinges gynakut. Dom ville att jag skulle komma in för undersökning.

Vi hittade inte till gynakuten, så vi plingade på vid förlossningen och frågade vart man gick, tjejen som öppna såg hur ont jag hade och hämtade en rullstol till mig och rullade upp mig till gynakuten.

Väl där fick jag göra en undersökning och sen fick jag morfin. underbara morfin.

Jag hade så vidirigt ont, kunde inte ligga, sitta eller stå. hur jag än vred mig så gjorde det ont. Jag bad om att få svimma för att slippa smärtan.

Jag vart inlagd över natten och fick inte äta eller dricka. Jag som va såååååå törstig.

På undersökningen kunde dom se att minna äggstockar var kraftigt förstorade och hade fallit ner lite. Risken med det var att dom såfall kan vrida sig runt sig själva, och då kan en operation bli nödvändig.

Men jag hade tur, det blev aldrig värre och jag slapp opertion. Vid midnatt ficj jag dricka igen. Jag fick äta om jag ville, men jag va bara törstig och trött.

Hade dropp och fick morfintabletter och en tablett mot illamående.

Patrik satt hos mig hela natten. Mina förädrar hade under kvällen hämtat James, så han va hos dom.

Jag vart sjukskriven en vecka, men fick åka in och ut från sjukhuset då jag åkte på feber..

 

Tyvärr misslyckdes detta försök, och mensen kom när den "skulle".
Efter det gick jag ner mig igen i sorgen. Kände mig totalt misslyckad..

 

I onsdags fyllde jag 30 år. Och när jag va påväg hem från jobbet så ringde ett Dolt nummer. Tänkte, kan det verkligen vara Huddinge? Men mycket riktigt, det var de!!
Dom ville börja planera in oss för omgång nummer 2, och som det ser ut nu, om allt går som det ska, så kommer plock 2 ske i början/mitten av Januari 2018.

Oj vad jag längtar, samtidigt som jag är så galet nervös. Men jag förösker blicka framåt och tänker på bebisen vi kan få.

 

För vad vi alla här hemma längtar efter en liten bebis. Inte bara jag och Patrik. Även James längtar. Han saknar lillebror massor, och vill ha en liten bebis hemma. En som stannar hos oss och inte flyger till himelen.