18:04:27
Loui Patrik Melbéus
Länge sen jag skrev här. Jag har helt enkelt inte orkat. Det mesta jag har istället uppdaterat på Instagram.
Om någon är nyfiken på vår IVF resa där vi gjort PGD, så har jag en öppen Instagram om de, där jag delat med mig av så mycket jag kunnat :)
Jag kommer dock inte uppdatera den så mycket mer längre då vår PGD resa nått sitt slut för denna gång! Ev gör vi en till pgd resa med våra 4 embryon som ligger i frysen. Men det blir en historia längre fram, om det blir av vill säga. Just nu ska vi njuta av våra fina pojkar vi fått.
För den 27 September 2018 klockan 09.13, så föddes vår 3 son. Vi gav honom namnet
Loui Patrik Melbéus
Han vägde 3718g och va 51cm lång.
Här kommer min förlossningsberättelse från mitt planerade kejsarsnitt.
Börjar med dagen innan.
Fram till 00 fick jag äta, så vi passade på att gå på restaurang 😍
Vid 22 kände jag mig trött, övervägde att äta en sista gång. Men struntade i det.
Bäddade rent i sängen, och duschade enl instruktion.
Sen gick jag o la mig direkt.
Vid 4.30 vaknade jag och kunde inte somna om.
Gick upp och drack lite vatten som jag fick dricka till 05🙏🏻
Tog en till dusch som man skulle göra, och 04.58 drack jag en munfull vatten igen. Aldrig har vatten smakat så gott 😂
5.45 sa vi hejdå till James och min mamma som va hos oss o passa James.
Sen åkte vi in till Danderyd.
Vi hade tid för inskrivning 7.00, men vart tidiga då trafiken flöt på riktigt bra.
Fick sitta ner och vänta in att morgonpersonalen skulle börja, då de va dom som skulle ta hand om oss.
När klockan va strax efter 7 så fick vi komma in till ett undersökningsrum. Där kolla dom mitt blodtryck, Loui's hjärtljud och hur han låg.
Konstatera att han va fixerad👍🏻
Sen fick vi byta om till dom där snygga op kläderna 😜
Det kom ett ev akutfall innan oss, så vi fick vänta lite på det.
Men vid 7.40 fick vi gå ner till operation.
Sedan satt vi och vänta där en stund. Prata endel med BM.
Strax efter 8 fick vi komma in i op salarna. All personal va där och hälsa på oss. Jag fick en pvk i handen, och sen börja dom tvätta av min rygg och trycka och känna på kotorna.
Narkosläkaren la lokalbedövning sen börja han sticka i försök att lägga bedövningen.
Efter 2 misslyckade stick så kände jag att jag började må fruktansvärt illa och jag kände mig nästan svimfärdig. Jag fick lägga mig ner en stund då, och ta igen mig lite.
Den andra narkosläkaren som va med fick då prova sticka mig istället.
Andra sticket den läkaren gjorde så träffa hon en nerv och det kändes som någon körde en kniv i benet på mig. Men smärtan försvann ganska fort.
En annan sköterska kom och höll om mig lite, och jag smågrät lite då jag va rädd att det inte skulle gå att lägga nån jäkla bedövning på mig, så snyftande fråga jag om jag fick luta huvudet mot hennes axel, och tydligen va det de som gjorde att kotorna hamna i ett perfekt läge och dom kunde sticka en sista gång(5e sticket) och det kändes knappt och bedövningen tog direkt då🙏🏻
Så snabbt som ögat fick jag kasta upp benen på op bordet, och lägga mig ner.
Dom satte kateter och sen rakade dom bort lite hår från magen🙈
Dom gjorde test på hur bedövningen tagit, genom att dra en kall kompress från magen och uppåt. Bedövningen hade tagit ända upp över brösten. Och jag börja genast känna mig lite illamående. Snabbt som sjutton gav dom mig blodtrycksmedicin och så lutade dom op bordet så jag låg mer med huvudet uppåt.
Sen åkte skynket på och dom va i full gång med att plocka ut Loui. Under tiden gav dom. Mig blodtrycksmedicin flera gånger då jag dippade ganska mycket eftersom bedövningen tagit så högt. Men jag märkte knappt av de.
Efter vad som kändes som evigheter så hörde vi äntligen det där ljuva skriket från bebisen😍
9.13 föddes Loui❤️
Dom tillämpade sen avnavling(utan att jag tänkt på att be om de, men det är positivt) så när dom fått loss moderkakan också, så kom dom runt med Loui och la han på mitt bröst😍🙏🏻 så för första gången fick jag en bebis som va alldeles nyutplockad upp på bröstet. Och det betydde så mycket för mig.
Efter några minuter så fråga dom om det kändes okej att dom gick och klippte navelsträngen osv. Och det kändes okej!
Patrik fick gå med och klippa navelsträngen och sätta på blöja.
Sen kom dom tillbaka och la han på mitt bröst igen. Där fick han ligga en bra stund, men sen börja jag bli trött i armen av att hålla han när jag hade den där saken som kollar blodtrycket.
När som hade sytt ihop mig så flyttades jag över till en säng och blev utrullad till uppvaket.
Där spendera vi ca 2-3h, allt kändes bra i snittet och sakta kom känseln tillbaka. Dom kände även att livmodern dragit ihop sig. Och denna gång tyckte jag inte alls det va lika jobbigt. Kunde andas mig igenom de.
Loui va så duktig och ammade lite.
Personalen tyckte dock han lät lite grymtig/knorrig, vilket tyder på att han fortfarande hade fostervatten i lungorna. Så en barnläkare tillkallades försäkerhets skull. Och det kändes bra❤️ Läkaren godkände Loui.
När jag fått tillbaka rörelsen i benen så fick vi komma upp till BB. Där stanna vi i 2 nätter, sen fick vi åka hem🙏🏻❤️💙